◆ 35
mitt på gustav adolfs torg står en folkmassa.
en viljestark folkmassa som kräver en förändrad livssituation för hela världens utsatta kvinnor.
en omsorgsfull folkmassa som bryr sig om morden, våldet, förtrycket, diskrimineringen och den ständigt pågående objektifieringen av hela det kvinnliga könet.
en förbannad folkmassa som inte tycker att det är okej att ett så kallat jämställt land i genomsnitt har över tre miljoner kronor i löneskillnad mellan män och kvinnor, under en hel livstid.
en ilsken folkmassa som tycker att det är fel att kvinnors pension drabbas av denne löneskillnad och gör att det idag finns kvinnor som är kvar i äktenskapet, inte på grund av kärlek utan för att kunna överleva.
en klok folkmassa som ser igenom fasaden, en som ifrågasätter, som problematiserar och diskuterar.
en folkmassa som är rasande över indiens uttalande om att "våldtäkt är mäns rättighet", rasande över att våldtäkt av kvinnor och barn används som ett strategiskt vapen i krig, rasande över hur könsrollerna har förpestat vårt samhälle och lagt en grund till förtrycket mot hbtq-henniskor.
en modig folkmassa som vågar höja sin röst och samtidigt föra kampen för alla de som inte kan.
en folkmassa som förstår att kvinnliga rättigheter = mänskliga rättigheter.
och denna fantastiska skara av människor står nu på gustav adolfs torg och framför dem kliver miljöpartiets talare upp och tar ett fast grepp kring mikrofonen.
han är man.
- nu vet jag vad ni alla tänker, här kommer en priviligerad vit medelålders man som ska föra vår talan.
ja, exakt så tänker vi.
- faktum är att jag har skrivit och förberett ett tal som jag nu inser att jag inte ska hålla. jag ska istället göra det som fler män borde göra lite oftare - jag ska kliva åt sidan och ge plats.
det är dags att dela lika.
en för alla alla för en.
vi skriver historia och alla ni som har haft benen i demonstrationer idag - ni är en del av en revolutuon och ni är fantastiska.
ni gör skillnad<3