◆ 21
Jag har bestämt mig för att börja våga drömma igen.
Ett fast beslut.
Ett starkt fast jävla beslut.
Jag sitter på ett litet fik när jag inser att allt jag gör är att trycka undan saker hela tiden.
Förut, förut brukade jag drömma jämt. Hela tiden.
Mest för att jag inte trivdes med vart jag befann mig,
ville bort från den verklighet jag varje dag vaknade upp i.
Fyra liter tristess och två liter ångest resulterade i tio liter eskapism
Jag minns inte när det slutade men en del av mig blev rädd och skör och liten
för tänk om jag inte når dit jag vill? Tänk om jag gör mig själv besviken.
Tänk om mitt liv gör mig besviken eftersom jag drömde för stort, för mycket, gick runt med huvudet naivt uppe bland stjärnmoln.
Ingenting vågar jag röra vid nu, nej bort bort bort rör mig inte
jag kan ta sönder dig
DU KAN TA SÖNDER MIG OM JAG INTE FÖRVERKLIGAR DIG
Skit samma.
Jag har några diffusa riktningar. En liten svag tankekarta i en skrivbok med små icke-utvecklade vägar jag kan välja att gå.
BESLUT: Den tankekartan ska EXPANDERAS, den ska vara en blomstrande och inspirerade drömkarta där jag kan visa upp mitt mod. Jag vågar drömma jag vågar tro jag vågar veta VAD JAG VILL.
För jag har ett helt liv på mig. Ett helt jävla liv,
och det jävla livet tar inte slut förrän jag slutar vara på väg någonstans.
Upp och iväg.
// UTVECKLING